Svensk definition
En ö i Polynesien i södra Stilla havet. Den upptäcktes 1767 av Philip Carteret och var obebodd till 1790 då den bebyggdes av myterister från det engelska skeppet Bounty. Bosättningen upptäcktes 1808, befolkningen flyttades temporärt till Tahiti 1831 och till Norfolkön (mellan Nya Kaledonien och Nya Zeeland) 1856. En del återvände senare till Pitcairn och deras ättlingar utgör den nuvarande befolkningen i denna brittiska koloni. Ön är namngiven efter den sjöman som först såg ön från skeppet.
Engelsk definition
An island in Polynesia, in the south Pacific Ocean. It was discovered in 1767 by Philip Carteret, uninhabited until 1790 when settled by mutineers from the English ship, Bounty. The settlement was discovered in 1808; the population was removed temporarily to Tahiti in 1831 and to Norfolk Island (between New Caledonia and New Zealand) in 1856. Some later returned to Pitcairn and their descendents constitute the present population of this British colony. The island is named for the midshipman who first sighted it from the ship. (From Webster's New Geographical Dictionary, 1988, p958 & Room, Brewer's Dictionary of Names, 1992, p422)
Svenska synonymer
Inga svenska synonymer finns.
Engelska synonymer
Inga engelska synonymer finns.